Back from:Grekland

Back in:Ateljén, HDK!

Jag började och borrade

artsyfartsy

sprang och köpte färg

Han växte fram ur min utopi

Han började se ut som min högstadielärare Evert Antonsson (sam/his)

Nadja kom och provade och såg precis rätt saker och jag började jobba med ett symbollexikon

Så här ser han ut idag, "Den infinita bedömaren". Vissa saker ska bort ser jag så här i efterhand. Han blev lite en övertydlig karikatyr när jag drog fram symbollexikonet. Och han är ju på allra fullaste allvar för mig. Därför ska en del bort. Även om han med sin (i min värld) hjältestatus ska vara en utopi man kan få testa att vara som pedagog får det inte bli svårt att se sig själv och sin egen trötta välvilja. Han är en av oss och han är INTE omöjlig att uppnå.

Nedstamp innan semester. En del ska som sagt ändras men han är klar i mitt huvud. Jag gjorde honom i ett slags behov av att ha en förebild där det inte finns någon annan. En förebild för mig i huvudsak, att se upp till när jag försöker bilda min egen uppfattning om hur jag ska få igenom en mer infinit syn på både bedömning och skolan. Han är ingen han, han är oss alla, om vi bara vill. Om vi bara ställer oss bakom honom (bokstavligt talat) och de tankar han står för, kanske för att känna efter, kanske för att ändra uppfattning så ger vi en ljusare framtid en liten chans. 

På måndagen den 22 och tisdagen den 23 kommer jag och han stå i ateljen och ta lite bilder med alla som vill känna hur det känns, ta en bild och kanske diskutera bedömning med mig (absolut risk för filmning/ljudinspelning). Kom med tankar eller viljan att höra mina.

Peace out

Att få in mina idéer om en infinit bedömning i min gestaltning. 
Visst är det självklart. Jag har pratat hål i huvudet om litteraturen och min lärarroll men fullständigt hållit själva gestaltningen skild från diskussionen. Gestaltningen ska ju VARA diskussionen!

Kanske skulle alla prova på hur det är att vara både den bedömda och bedömaren (skolan). Känna hur det är att vara den vi alla är på väg att bli på vår utbildning; De ofrivilliga bedömarna. Eller kanske min än så länge fiktiva hjälte, den infinita bedömaren. 

För att kunna spegla sig i något, måste det finnas speglar? Det luktar materialbyte! 

Varför jobba mot mig själv och försöka vara bedömaren? Varför inte arbeta mot bedömarna om det nu är det som känns rätt. Byter lag. Fast egentligen stod jag ju utanför kampen, kriget. Jag avsäger mig min roll som observatör och tar ställning. Ställer mig emot bedömaren från och med... NU!

Försöker gå emot känslan av att jag måste stå på tärningsspelarens sida bara för att det är han som skriver boken (ref. det är alltid vinnaren som skriver historien). Börjar inse att vi inte kan spegla oss i Luke Skywalkers siluett. 

Träffade Lisa idag och satt i skolan och jobbade. Passade på att gå igenom punkterna inför litteraturseminariet. 

(Anteckningar från den 28:e juli

Den hemliga bedömaren.
Dömer alla och dömer i smyg.
video dagbok
Undertext med vad man egentligen menar men inte säger?
Parenteser ibland?

Gå och prata dömande samtidigt som du gör en massa saker, handla, skräpa runt osv.

Har ni sett killen i Panama på svt? Han är ju fullständigt lysande!)



Dessa anteckningar skulle ha blivit ett blogginlägg men i slutet av den här dagen hade jag redan gått vidare. Från att ha haft tankar som badat i sirap till att inte ens hinna hem från jobbet och skriva ner sina tankar här innan jag i processen redan gått vidare och landat någon annanstans.

Jag har landat i min egen bedömning av andra och andras bedömning av mig. Visst handlar det bara om att passa in eller att inte passa in? Att bli godkänd eller underkänd? Att bli accepterad?

Jag VILL berätta att ingen passar in, ingen är varken godkänd eller underkänd.
Det tänker jag berätta.

Killen i Panama (Thomas Gylling) har ett otroligt sätt att berätta på. Redan som liten fångade han mig fullständigt i sitt program Mosquito. Sanning är att jag fortfarande kan vissa av hans signaturfraser. Kanske är jag tystare i mitt berättande men på något sätt vill jag anamma hans förmåga att få en att lyssna även om han bara säger nonsens.

Fick en lapp av Elin på handledningen. Payback för min bedömning eller bara en del av hennes gestaltning att härmas?