(Anteckningar från den 28:e juli

Den hemliga bedömaren.
Dömer alla och dömer i smyg.
video dagbok
Undertext med vad man egentligen menar men inte säger?
Parenteser ibland?

Gå och prata dömande samtidigt som du gör en massa saker, handla, skräpa runt osv.

Har ni sett killen i Panama på svt? Han är ju fullständigt lysande!)



Dessa anteckningar skulle ha blivit ett blogginlägg men i slutet av den här dagen hade jag redan gått vidare. Från att ha haft tankar som badat i sirap till att inte ens hinna hem från jobbet och skriva ner sina tankar här innan jag i processen redan gått vidare och landat någon annanstans.

Jag har landat i min egen bedömning av andra och andras bedömning av mig. Visst handlar det bara om att passa in eller att inte passa in? Att bli godkänd eller underkänd? Att bli accepterad?

Jag VILL berätta att ingen passar in, ingen är varken godkänd eller underkänd.
Det tänker jag berätta.

Killen i Panama (Thomas Gylling) har ett otroligt sätt att berätta på. Redan som liten fångade han mig fullständigt i sitt program Mosquito. Sanning är att jag fortfarande kan vissa av hans signaturfraser. Kanske är jag tystare i mitt berättande men på något sätt vill jag anamma hans förmåga att få en att lyssna även om han bara säger nonsens.