Jag började och borrade

artsyfartsy

sprang och köpte färg

Han växte fram ur min utopi

Han började se ut som min högstadielärare Evert Antonsson (sam/his)

Nadja kom och provade och såg precis rätt saker och jag började jobba med ett symbollexikon

Så här ser han ut idag, "Den infinita bedömaren". Vissa saker ska bort ser jag så här i efterhand. Han blev lite en övertydlig karikatyr när jag drog fram symbollexikonet. Och han är ju på allra fullaste allvar för mig. Därför ska en del bort. Även om han med sin (i min värld) hjältestatus ska vara en utopi man kan få testa att vara som pedagog får det inte bli svårt att se sig själv och sin egen trötta välvilja. Han är en av oss och han är INTE omöjlig att uppnå.

Nedstamp innan semester. En del ska som sagt ändras men han är klar i mitt huvud. Jag gjorde honom i ett slags behov av att ha en förebild där det inte finns någon annan. En förebild för mig i huvudsak, att se upp till när jag försöker bilda min egen uppfattning om hur jag ska få igenom en mer infinit syn på både bedömning och skolan. Han är ingen han, han är oss alla, om vi bara vill. Om vi bara ställer oss bakom honom (bokstavligt talat) och de tankar han står för, kanske för att känna efter, kanske för att ändra uppfattning så ger vi en ljusare framtid en liten chans. 

På måndagen den 22 och tisdagen den 23 kommer jag och han stå i ateljen och ta lite bilder med alla som vill känna hur det känns, ta en bild och kanske diskutera bedömning med mig (absolut risk för filmning/ljudinspelning). Kom med tankar eller viljan att höra mina.

Peace out