#8


Vi började i korten.
"Bedöm dina medspelare enligt matrisen" 

En matematisk matris (det enda man får fram i bildväg på wikipedia)

Att tolka eller att inte tolka. Att helt enkelt enbart bedöma mina kursares prestationer med hjälp av matrisen känns inte som en 15hp prestation och jag vet inte riktigt vad jag ens skulle få ut av det. Däremot tror jag att jag ska bedöma.
Även ordet matris är intressant - göra en egen?
Och vilka är egentligen mina medspelare? Och om de är just mina medspelare borde de kanske få samma förutsättningar och även få bedöma mig?

Observera Nikes skeptiska kroppsspråk, vart är vi påväg?

På handledningen pratade vi om en form av social bedömning som jag skulle kunna testa på de som är mina medspelare i livet men då många av er läser den här bloggen avvaktar jag tills mitt lilla sociala experiment har slutförts. 


En sak jag verkligen verkligen vill göra men inte vågar är att ha utvecklingssamtal med mina nära och kära! Ge mig mod! WWAS (What whould Anna say)


Det som enda återkommande i alla mina vitt spridda tankar är min egen roll i det här. Bedömaren. Vågar jag säga Spelledaren? 

( Wikipedia - En spelledare, ofta förkortat SL, är den deltagare i ett rollspel som håller ordning på regler, avgör utfallet av spelarnas handlingar (oftast med hjälp av tärningar), och skapar ett sammanhang för spelarna att spela i. Spelledaren spelar även alla spelledarpersoner (det vill säga alla de karaktärer som inte är rollpersoner som kontrolleras av spelarna). Detär även spelledarens uppgift att fördela ordet och spelets upmärksamhet mellan de olika spelarna, det är också ofta som det faller på spelledaren att organisera speltillfället med plats och tid samt mat.

Ibland används även de engelska orden game master respektive dungeon master (förkortat GM respektive DM).)

I min roll som lärare är bedömning en del av mina självklara uppgifter, så varför känns det så jobbigt när den delen helt klart i denna gestaltningen kommer bli en del av min privata roll? 

Jag såg en svt play dokumentär (länk) som jag som med i stort sett allt nu för tiden kopplade direkt till spel. "Att skjuta en klasskamrat" handlar om ökningen och fenomenet som är skol och arbetsplatsskottlossningar. 

Där man innan trott att det hela varit en intern och helt osocial handling i en allvarlig psykos har man tack vare kartläggning av olika fall insett att nästan alla av gärningsmännen ca 24h innan massakern berättat för någon att de kommer utföra dådet. Detta visar att det för gärningsmannen är viktigt att någon vet och då svänger allt och blir en maktskiftning. Nya regler. Nya spelledare. Läskigt. 

(Tanke: ska jag skicka ut lappar där folk får välja mellan olika tider där jag kan ha utvecklingssamtal med dem?)

over and out.