#1

Spelets regler, reglerna i spelet, spelet i leken, leken i spelet... Man spelar kort men använder en kortlek. Har ni tänkt på det?

Vi började dagen och kursen med en föreläsning. Eftersom ni alla var där tänker jag bara skriva kort om vad jag tog med mig därifrån (dvs. inte allt det där man ska komma ihåg för det har jag nerskrivet någonstans)
Jag tror att ALLT händer mellan när man leker spel eller spelar lek. Varför? undrar ni. Jo, för att vi alltid här i livet antingen spelar eller leker men oftast båda omvartannat, paralletllt med varandra och utan att tänka på det.

Efter detta blev vi igångsatta i en workshop och där är jag nu

Fortsättning följer.




Följande är fortsättning.


Cia skrev på sin blogg om att hon som jag tolkade inte direkt har någon vinnarinstinkt när det gäller spel, att hon spelar för att det är kul. Det fick mig att börja tänka på min egen bricka i spelet. Jag har selektiv vinnarskalle. 


Vet bara inte om det faktiskt är jag eller sammanhanget som väljer. I går (Lördag) åkte jag och pojkvännen hem till några av hans kompisar och spelade spel och umgicks. Efter en runda Alfapet låg jag på delad sista plats men var grasiösast av grasiösa med det. Jag var genuint okej med att förlora. Men just när jag läste Cias blogg började jag tänka på om anledningen till att det inte störde mig var för att det helt enkelt inte hade varit okej om jag som deras kompis flickvän hade blivit förbannad eller kämpat med näbbar, klor och regler för att vinna. 


Lekte jag en god förlorare för att vinna det sociala spelet?